Josefin

Bulle och Bubblan

De här två är jävligt bra att ha!

Nattligt äventyr

Inatt kunde jag inte sova. Det är det hemskaste jag vet. Jag hatar det. Jag brukar aldrig ha problem att sova när jag väl sover. Det handlar om att somna. Insomningen. Stressen på klockan som tickar iväg allt snabbare gör det omöjligt. Jag låg och knuffade på John hela natten. Stackarn. Jag prövade att byta position till att ha huvudet i fotändan men det gick inte bra det heller. Jag tog täcket och gick ut och la mig under köksbordet med Nelson men han blev rädd för spöket som kom där mitt i natten. Han sprang bort till hallen, dit han aldrig brukar springa och fastnade mellan väggen och vår byrå. Jag fick agera superhjälte mitt i min sömnlöshet för att föra honom till säker vrå. Jag hamnade i sängen igen. Nu med staketet borta mellan vårt sovrum/vardagsrum och köket. Kändes bättre att ha Nelson nära. Han var ju ialla fall vaken. Puttade med jämna mellanrum till John i hopp om att han kunde trolla mig till sömnstadie. Det blev misslyckat. Nelson hoppade upp och ner ifrån sängen och slickade John på fötterna som en tok tills han vaknade ordentligt. Tjatade till mig massage. Fungerade inte. Jag tror jag somnade på bussen till slut. Mellan Enköping och Uppsala. Därmed har jag iallafall sovit 50 minuter.

Det här var första natten sedan jag var yngre som jag inte kunnat sova på hela natten. Usch för det. Jag hoppas det inte håller i sig. Måste tänka positiva tankar så jag inte hamnar i en ond "inte-kunna-somna" spiral igen.

Nu sitter jag trots allt här på jobbet. De har en alladin ask alldeles nära mig i fikarummet som jag har gått och tjuvätit ifrån hela dagen. Hemma har vi en nyöppnad(igår kväll) och straxt uppäten(john var inte hemma igårkväll) paradisask. Så det kan vara. Glupsk. Choklad är gott.

Julen har varit väldigt bra. Ham umgåtts med mina nära och kära. Svea börjar bli stor nu. Hon fyller ett år om en och en halv månad. Hon är så jävla bra den där lilla ungen!! Moster-kärlek!

Vita köldande frostflingor

Det är kallt idag i familjerättens korridorer. Den kylande vinden utifrån tränger in genom husets bortglömda springor. En dag som denna är längtan och saknaden efter varma sommarvindar extra stor. En filt på Elvis tomt (jag kallar John för Elvi, när jag skrev som ett genitiv blev det Elvis, det blev roligt) med bris i håret och mälaren framför blickfånget. Det är stunder som för tillfället är fångade i just längtan och saknad.

Inför kvällen ska jag nu bege mig upp till de centralaste delarna av kommunen för att inhandla julklapp för 20 kr. Medlemmar i Hemlig grupp ska samlas hos Emma och Robin för att ha julmys. Initiativet uppskattas enormt. Och jag ser fram emot det. Äkta vänner är bland det finaste som finns.

Senare väntar min och Malins sista lunch inför julhelgen. Idag är det dagen före dagen före dagen. Jag gillar jul i bemärkelse av gemenskap. Hatar den i form av ensamhet. Jag skulle önska att det inte behövde finnas någon socialjour, men i dessa tider är deras arbete under hög belastning. De fulla blir fullare, de frusna blir frusnare, de slagna blir blåare, de ensamma blir än mer ensamma och barnen, de älskade, älskade barnen.

I måndags var jag och min handledare på ett hembesök i en annan kommun, lite längre bort. En annan medarbetare har sin lite dementa mamma i den kommunen. Vi blev medskickade två påsar, en med mat och en med julklappar, att lämna till henne. Dagen efter kom denne medarbetare fram till mig med ord ifrån hennes mamma: "den där flickan hade så snälla ögon". Det var rart.

Idag tänker jag mycket på äldreboenden. De situationer som vårdbiträdena kan hamna i där görs osynliga fast de kräver så mycket eftertanke, omtanke och förtanke. Att hamna på toaletten med en kvinna som inte alls vill gå där, som försöker smita iväg ut till de andra med bajs enda upp på ryggen och bar underkropp, som inte kan rå för sitt beteende men som trots det blir hånad. Samma kvinna som skriker och svär med tandborsten i munnen, som slår till på armen med ett behov av att överleva. Vad kan vi göra här? Vad gör vi sen? Vad gör vi nu? VARFÖR I HELVETE ÄR VÅRDBITRÄDEN SÅ DISKRIMINERADE? Varende liten varelse som arbetar inom socialtjänsten här i Uppsala får handledning. På familjerätten har vi det ungefär varannan vecka. Varför har och får inte vårdbiträden handledning? Det är så jävla viktigt. Nä, det är fel på vårt samhälle som tror att de äldre inte är värda personal med utbildningar och egna viktiga tankar. Det pratas aldrig om åldersdiskrimerningen i vårt samhälle men tittar man lite till så breder den ut sig med starkt lysande färg. Det går inte att missa för den som väljer att se. Så se. SE.

Jag bifogar en bild. På sommaren. På syster.
På Ludde. Saknade Ludde.

Familjers förfall vid barnens längtan

Mullrigt väsen utav kärleksgnistor.
Skabbigt skakande händer i obefogad vilja.
Ett löfte, flera val.
Mod, kämparvilja och tapperhet med den de ytterst berör.
Olust.
Låt de frusna barnaskriken lysa upp i er bitterhet. Visa världen vem som egentligen är stående.
Trotset i er tre-åring är undermåligt ert eget.
Låt bli.

/Josefin Sköld - Praktiserande familjerättssekretere.

Julgodis

Jag och John har bakat julgodis idag.

Tiss Tass

Det är söndagsmorgon. Nelson och jag är vakna. Vi är här vid datorn bägge två. Han krafsade på mina fötter, sällskapssjuk. Nu ligger han med fötterna bakåt framför datorskärmen och ser nöjd ut. Det är mysigt med djur.

Skrot

Som ett blixtrande ljus med nytända hormoner. Strykande, styrkande, skrytande. Olika ord, olika sammanhang men lika yttre. Låt det förbli osagt, utan en ovetande gissning. Svävande och goda. Tack.

Jag har ingen motivation idag. Ingen som helst. Jag borde skriva massor. Det vimlar med minnesanteckningar, examinationsuppgifter, referentsamtal i huvudet som väntar på att få fastna på datorns word-dokument. De har dock hamnat i fel huvud vid fel tidpunkt. Det tar tid för dem att bli ett sammanhang. De har sig själva att skylla.

Min motivationsförmåga ligger istället på den stundande helgen. Härliga helg, härliga människor.

För övrigt är det bästa som finns för tillfället att ligga i sängen med älskling och kolla på Debatt. Diskutera, analysera och samtala om de aktuella ämnena.

På gårdagens Debatt:



Åter till skriveriet!

Hjälp

Jag vill kommentera mina kommentarer. MEN JAG VET INTE HUR MAN GÖR!! :(

(för jag har ju så extremt många. ironi.)



(bild hämtad från unt:s serieblogg)

Med en tassande fot.

Praktikperioden börjar lida mot sitt slut. Det är inte långt kvar tills jag ska lämna familjerättens numer välorienterade korridorer och ansikten. Det är lustigt hur många nya ansikten jag har börjat säga hej till. "Hej" utan att ens ha sagt ett ord till den mötande tidigare. Men det är så man gör. Det är massor av korridorer där de sitter människor med olika inriktningar på att hjälpa, för mig är de flesta av dem väldigt okända. Trots det finns det där "hejet" till alla. Det är kultur på allra högsta grad och sker olika i alla sammanhang. På Malin säger vi inte hej till hemtjänstpersonalen fast vi sitter i samma hus och gör i mångt och mycket samma sysslor. Det är olika.

Jag sitter och trycker ner mina tangenter på tangentbordet och pressar fram ord för ord på ett referentsamtal. Det är viktiga ord som skapar ett sammanhang för de okända och en ny version för de kända. Väl valda ord är viktigt. Jag gillar att citera. Det känns mest äkta. Orden blir så annorlunda med mitt eget språk. Allra viktigast när ett barnsamtal ska skrivas ihop. Jag har en känsla av att gubbarna på tingsrätten kan få en starkare känsla för individen i barnet om dess egna ord kommer fram. Och deras röst ska få komma fram. Det är nu nedklottrat i svea rikes lag.

Med lack i golvet och serier på väggarna. Nyanser av grönt i vattnet och en sked med ringlad rost. Låt det bejublas.

Senare ska vi ner till Noatun, stora sammanträdesrummet. Vi ska ha avslutningsfest för oss praktikanter. Sedan ska vi äta fin mat på resturang "peppar, peppar". Jag valde kötträtten och vit chokladmoussetårta. Det vankas godheter.

Nu är det bäst jag slutar skriva bultar johanna-lillasysters klubba på i mitt huvud. Det för inte vara för långt.


Jag är förövrigt hungrig.




Bild från pulkaåkning i helgen.

Helg

Fan vilka fina vänner jag har!! Det behövs inte sägas så mycket mer egentligen.

Men jag gör det ändå. Matilda har kommit hem från Australien nu så hela ligan är åter samlad. Det är skönt att ha henne hemma, fina, fina Rabiesmjölk. Igår var vi hem till Natta och Dickan för att åka pulka och ha adventsmys. Med betoning på mys. Tack för att ni bjöd hem oss älskade snuttipluttar!

Jag vill ge en extra stor eloge till Emma och Robin för att de är så jävla fantastiska människor. Det känns ända in i magen och ut i tårna.  

I lördags hade Nattis födelsedags- /björn axen-examensfest. Det var också riktigt trevligt. Jag har haft en väldigt bra helg.

Nu ska jag ha handledning. Vi ska gå igenom mitt barnsamtal jag hade i fredags. Det är inspelat och förevigat på band. Usch för att titta på sitt eig själv. Men det är en lärdom.

Vi ses!

Söt

Bilden är hämtad från:http://www.unt.se/blogg/blogg.aspx?blogg=485457

Trappan

Alldeles nyss var Trappan på jullunch hos oss. Jag vill jobba där. Vi var på studiebesök på Trappan för några veckor sedan. Jag blev extremt inspirerad och kände att mitt hjärta klappade på allt mer för verksamheten. När jag bestämde mig för att utbilda mig till socionom handlade det om att jag ville arbeta med och hjälpa utsatta barn. Och nu har jag hittat min blivande drömarbetplats. Jag känner långt inuti mig själv att jag vill arbeta på Trappan. Jag vill, vill, vill.

På mitt jobb känner jag mig som allra bekvämast i barnsamtalen. Jag känner att det är mitt forum. Det känns jättebra.

Igår var jag med Nattis och Natta en sväng. Vi käkade lite mat på Wickmans och var hemma i Nattis julfina lägenhet. Hon fyller dessutom år idag. Grattis.

Svea, min älskade, älskade, älskade systerdotter har lärt sig krypa idag! Jag har fått en video skickad till mig som jag tyvärr inte kan öppna på jobbet men som jag längtar efter att kolla på när jag kommer hem. Jag hoppas jag träffar den lilla sötungen i helgen. Jag saknar henne!

GRILL är förövrigt ett adligt efternamn.

Tjo!

Pepparkakshus

Snabbrapport

Det blev lite väl långt.

För er som inte orkar läsa: Jag var i Umeå i helgen. Det gick bra. Lägenheten var fin.

Det blivande hemmet

Helgen har till största del bestått av bilkörning. Umeå var sig likt och det är inte längre som att komma till en okänd stad. Gathörnen och husen är nu välkända och välbekanta. Staden har växt till  något som väcker minnen åt varje håll där blicken stannar. Var in till biblioteket. Den oskrivna trygghetsplatsen. Alltid likt på alla ställen. Böckerna står under samma bokstäver. Jag älskar bibliotek. Jag har alltid gjort det men det är på senare tid som jag har bekräftat det för mina egna tankar. Det finns så mycket liv därinne, i varje text. Det finns så många levnadshistorier och så mycket kunskap. Jag kan gå länge och vandra där inne bland alla hyllor. När jag var liten var jag ofta på biblioteket och lånade böcker. Jag läste mycket och blev vän med alla karaktärer. Det var och är lätt att kliva över tröskeln ifrån verkligheten till en annan. Det är fint, mäktigt. 

Lägenheten var för övrigt fin den också. Jag tyckte om den. Lägenheten intill var full av barnskratt och barnskrik och jag tyckte genast om platsen än mer. SJ hade gjort någon undersökning förut om var som var mest störande under tågresor. Högst i topp hamnade "jobbiga barn". Jag tycker det är underbart med jobbiga barn på tågresor, på riktigt. Det handlar väl också om trygghet på något sätt. Annars var det mycket djur bland grannarna runt omkring. Flera katter möttes på i loftgången och ett par var ute på gården för att träna sina hundar. Detta gillades också skarpt. Jag älskar djur och barn.

På fredagen for (bäst att använda det nu när det handlar om norrlänningar) jag och John ner på stan för att träffa Sanna och Jessica. Det var tänkt att vi skulle äta tacobuffe på Balder men det var fullbokat. Vi for till kinarestuaranten istället. Jag och Sanna beställade en varsin extra stor sushi. Det var gott.

Vi fixade sedan ordning en hel del i lägenheten. Fick tag i en billig ikea-soffa via blocket, en vit 3-sitsig karlandia. Den passade bra. Nu behöver jag bara köpa mig någon snygg matta till. Killen som bodde innan hade lämnat kvar en 1,20 säng i förrådet. Den var helfräsch och skön så vi bar upp den. Bokhyllan och det lilla matbordet tänker jag ha kvar.

Nu ska jag straxt vara med på ett KP-ärende. Kontakperson eller rättare sagt umgängesstöd. Har en hel del att skriva också men i antistressuppjagande förebyggsarbete tar jag EN sak i taget. Tänker jag på allt som ska göras blir det bara en slemmig gröt i huvudet och jag får ingenting gjort istället. Så först och främst ska jag fokusera på att skriva ihop ett referentsamtal som vi har haft i en av utredningarna.

Frost på träden, varmt under pläden

JAG ÄR KLAR MED UPPLYSNINGEN!

Idag är det en bra dag. Det är fint med frostiga träd och rosiga kindknotor. Dessutom vankas det teater under kvällskvisten. Den kan nog vara en bra pjäs med en betoning på rätten till att ha en egen identitet även som gammal. Den kan lätt försvinna. Först bakom portlås-dörrarna och medicinvagnen, sedan lätt krypandes intill de betonglagda korridorsväggarna och de stora gemensamma kylskåpen och till slut kluckandes vid sängkanten där ingen hör något alls.

Sedan, Umeå.

Full av flöden

Nu beger sig familjerättssekreterarna till systembolaget. Vinlotteri på halv 3-fikat nämligen.
Onsdagsmötet är avklarat, egentligen är det torsdag för mig idag.

Ikväll ska Sandra ha ljusparty. Jag har förväxlat dagarna och skrivit upp i min kalender att det är nästa vecka. Ville gärna gå men måste ju fixa den där oerhört attraherande packningen.

Nu går jag ner på stan. Hejs!

Knopp

Sittandes i värmen på mitt kontor, med cappucino och en mörk chokladbit som jag hittade i väskan. Onsdagsmöte framöver. Sedan ett par faderskap. Måtte jag bli klar med upplysningen också.