Med en tassande fot.
Praktikperioden börjar lida mot sitt slut. Det är inte långt kvar tills jag ska lämna familjerättens numer välorienterade korridorer och ansikten. Det är lustigt hur många nya ansikten jag har börjat säga hej till. "Hej" utan att ens ha sagt ett ord till den mötande tidigare. Men det är så man gör. Det är massor av korridorer där de sitter människor med olika inriktningar på att hjälpa, för mig är de flesta av dem väldigt okända. Trots det finns det där "hejet" till alla. Det är kultur på allra högsta grad och sker olika i alla sammanhang. På Malin säger vi inte hej till hemtjänstpersonalen fast vi sitter i samma hus och gör i mångt och mycket samma sysslor. Det är olika.
Jag sitter och trycker ner mina tangenter på tangentbordet och pressar fram ord för ord på ett referentsamtal. Det är viktiga ord som skapar ett sammanhang för de okända och en ny version för de kända. Väl valda ord är viktigt. Jag gillar att citera. Det känns mest äkta. Orden blir så annorlunda med mitt eget språk. Allra viktigast när ett barnsamtal ska skrivas ihop. Jag har en känsla av att gubbarna på tingsrätten kan få en starkare känsla för individen i barnet om dess egna ord kommer fram. Och deras röst ska få komma fram. Det är nu nedklottrat i svea rikes lag.
Med lack i golvet och serier på väggarna. Nyanser av grönt i vattnet och en sked med ringlad rost. Låt det bejublas.
Senare ska vi ner till Noatun, stora sammanträdesrummet. Vi ska ha avslutningsfest för oss praktikanter. Sedan ska vi äta fin mat på resturang "peppar, peppar". Jag valde kötträtten och vit chokladmoussetårta. Det vankas godheter.
Nu är det bäst jag slutar skriva bultar johanna-lillasysters klubba på i mitt huvud. Det för inte vara för långt.
Jag är förövrigt hungrig.
Bild från pulkaåkning i helgen.
2010-12-14 @ 11:04:10 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
