Det blivande hemmet
Helgen har till största del bestått av bilkörning. Umeå var sig likt och det är inte längre som att komma till en okänd stad. Gathörnen och husen är nu välkända och välbekanta. Staden har växt till något som väcker minnen åt varje håll där blicken stannar. Var in till biblioteket. Den oskrivna trygghetsplatsen. Alltid likt på alla ställen. Böckerna står under samma bokstäver. Jag älskar bibliotek. Jag har alltid gjort det men det är på senare tid som jag har bekräftat det för mina egna tankar. Det finns så mycket liv därinne, i varje text. Det finns så många levnadshistorier och så mycket kunskap. Jag kan gå länge och vandra där inne bland alla hyllor. När jag var liten var jag ofta på biblioteket och lånade böcker. Jag läste mycket och blev vän med alla karaktärer. Det var och är lätt att kliva över tröskeln ifrån verkligheten till en annan. Det är fint, mäktigt.
Lägenheten var för övrigt fin den också. Jag tyckte om den. Lägenheten intill var full av barnskratt och barnskrik och jag tyckte genast om platsen än mer. SJ hade gjort någon undersökning förut om var som var mest störande under tågresor. Högst i topp hamnade "jobbiga barn". Jag tycker det är underbart med jobbiga barn på tågresor, på riktigt. Det handlar väl också om trygghet på något sätt. Annars var det mycket djur bland grannarna runt omkring. Flera katter möttes på i loftgången och ett par var ute på gården för att träna sina hundar. Detta gillades också skarpt. Jag älskar djur och barn.
På fredagen for (bäst att använda det nu när det handlar om norrlänningar) jag och John ner på stan för att träffa Sanna och Jessica. Det var tänkt att vi skulle äta tacobuffe på Balder men det var fullbokat. Vi for till kinarestuaranten istället. Jag och Sanna beställade en varsin extra stor sushi. Det var gott.
Vi fixade sedan ordning en hel del i lägenheten. Fick tag i en billig ikea-soffa via blocket, en vit 3-sitsig karlandia. Den passade bra. Nu behöver jag bara köpa mig någon snygg matta till. Killen som bodde innan hade lämnat kvar en 1,20 säng i förrådet. Den var helfräsch och skön så vi bar upp den. Bokhyllan och det lilla matbordet tänker jag ha kvar.
Nu ska jag straxt vara med på ett KP-ärende. Kontakperson eller rättare sagt umgängesstöd. Har en hel del att skriva också men i antistressuppjagande förebyggsarbete tar jag EN sak i taget. Tänker jag på allt som ska göras blir det bara en slemmig gröt i huvudet och jag får ingenting gjort istället. Så först och främst ska jag fokusera på att skriva ihop ett referentsamtal som vi har haft i en av utredningarna.
2010-12-06 @ 13:01:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
