Josefin

Vita köldande frostflingor

Det är kallt idag i familjerättens korridorer. Den kylande vinden utifrån tränger in genom husets bortglömda springor. En dag som denna är längtan och saknaden efter varma sommarvindar extra stor. En filt på Elvis tomt (jag kallar John för Elvi, när jag skrev som ett genitiv blev det Elvis, det blev roligt) med bris i håret och mälaren framför blickfånget. Det är stunder som för tillfället är fångade i just längtan och saknad.

Inför kvällen ska jag nu bege mig upp till de centralaste delarna av kommunen för att inhandla julklapp för 20 kr. Medlemmar i Hemlig grupp ska samlas hos Emma och Robin för att ha julmys. Initiativet uppskattas enormt. Och jag ser fram emot det. Äkta vänner är bland det finaste som finns.

Senare väntar min och Malins sista lunch inför julhelgen. Idag är det dagen före dagen före dagen. Jag gillar jul i bemärkelse av gemenskap. Hatar den i form av ensamhet. Jag skulle önska att det inte behövde finnas någon socialjour, men i dessa tider är deras arbete under hög belastning. De fulla blir fullare, de frusna blir frusnare, de slagna blir blåare, de ensamma blir än mer ensamma och barnen, de älskade, älskade barnen.

I måndags var jag och min handledare på ett hembesök i en annan kommun, lite längre bort. En annan medarbetare har sin lite dementa mamma i den kommunen. Vi blev medskickade två påsar, en med mat och en med julklappar, att lämna till henne. Dagen efter kom denne medarbetare fram till mig med ord ifrån hennes mamma: "den där flickan hade så snälla ögon". Det var rart.

Idag tänker jag mycket på äldreboenden. De situationer som vårdbiträdena kan hamna i där görs osynliga fast de kräver så mycket eftertanke, omtanke och förtanke. Att hamna på toaletten med en kvinna som inte alls vill gå där, som försöker smita iväg ut till de andra med bajs enda upp på ryggen och bar underkropp, som inte kan rå för sitt beteende men som trots det blir hånad. Samma kvinna som skriker och svär med tandborsten i munnen, som slår till på armen med ett behov av att överleva. Vad kan vi göra här? Vad gör vi sen? Vad gör vi nu? VARFÖR I HELVETE ÄR VÅRDBITRÄDEN SÅ DISKRIMINERADE? Varende liten varelse som arbetar inom socialtjänsten här i Uppsala får handledning. På familjerätten har vi det ungefär varannan vecka. Varför har och får inte vårdbiträden handledning? Det är så jävla viktigt. Nä, det är fel på vårt samhälle som tror att de äldre inte är värda personal med utbildningar och egna viktiga tankar. Det pratas aldrig om åldersdiskrimerningen i vårt samhälle men tittar man lite till så breder den ut sig med starkt lysande färg. Det går inte att missa för den som väljer att se. Så se. SE.

Jag bifogar en bild. På sommaren. På syster.
På Ludde. Saknade Ludde.