Helgen och normalitet
Det har varit en bra helg.
John kom hit i torsdags och det har varit undebart att få spendera helgen tillsammans med någon man älskar. Vi hyrde kultklassikern hajen på bibblan i torsdags och mös i soffan med den hela kvällen.
På fredagen var vi lediga från föreläsningar men jag och Angelica hade vår intervju med en enhetschef inbokad då. Vår kurs som vi läser nu handlar om organisation och ledarskap och det ingår att göra en intervju med en nyckelperson inom någon verksamhet. Vi ska göra en AI, vilket betyder att det bara ska fokuseras på det positiva delarna med ett arbete. Frågorna får bara vara inriktade på att se det som är bra. Enhetschefen som vi intervjuade var en grinig tant som tydligen hade det väldigt svårt att berätta och tänka positivt om sin arbetsplats men så fort hon kunde få chansen att gnälla lite på ekonomin eller stressade situationer så gick det definitivt lättare att prata.
Jag och John satte oss på bibblan efter det, eller ja, rättare sagt jag satte mig på bibblan efter det. Vi skulle träffas där kvart i elva hade vi bestämt. Han var inte där kvart i elva och när klockan blev runt elva började jag ringa för att se när han skulle komma. Han svarade inte...och det gick ett par timmar...han svarade inte. Till slut svarade han med en trött och sliten röst. Han hade sovit. Djupt.
Vi satt på bibblan där ett tag och pluggade. John har matteprov imorrn så han satt och pluggade till det och jag har ett j*vla bajsseminarium som jag bara vill spy på. Det ska jag förövrigt egentligen göra nu men det lockade mer att skriva blogg. Det handlar om nyinstitutionell organisationsteori och jag lovar att det är precis lika tråkigt som det låter. Det finns ett cafe brevid bibblan som jag brukar köpa kaffe på när jag pluggar och på det cafet har de världens godaste laxsmörgås. Jättegod.
Men men. Vi köpte en flaska vin på vägen hem. Lagade god mat sen och tittade på lets dance. Förresten har jag blivit besatt av scrapbooking, jag tycker det är jättekul så jag har köpt hem en hel del grejer för att kunna fixa och dona med det. Just nu är det ett erbjudande på Fujifilm.se att man får framkalla 100 digitala bilder gratis, gå in och gör det om ni inte gjort det. Tror det bara gäller nån vecka till. Jag beställde hem det till mina blivande scrapbookingalsters. Jag och John satt och höll på med det i flera timmar när lets dance var slut, det var vår fredagsväll, dagisfeeling men enormt kul. Det var roligt att göra något kreativt tillsammans. Det blev bättre resultat den här gången i jämförelse med förra gången när vi tänkte vara lite kreativa genom att göra figurer i trolldeg. Vi glömde kvar dem i ugnen då så att det blev helt kolsvarta.
På lördagen gick vi på Expo(ett varuhus i ikeastyle fast mindre men också billigt). John har fått lägenhet på Tullgatan som han får tillgång till från och med imorgon så vi passade på att kolla lite efter saker till den. Gick till stan sen och tryckte ett varsitt Maxmål. Jag satt där i djup filosofi och tittade på alla småfulla 15-åringar som hänger där innan de drar vidare till den egentliga festen. Vi hade bokat biljetter till Avatar i 3D. Vi var ute i god tid och försökte boka redan i onsdags när den kom ut men det var nästan fullbokat redan då men vi fick våra platser iallafall. Den var faktiskt väldigt bra så jag håller med Natta(timeslikethese.devote.se) som inte heller gillar sådana äventyrsfilmer direkt. Men jag tyckte att det gick att relatera det i filmen till verkligheten ändå om man tänker bort den blåa färgen och planeten. Det går att tänka att "De från skyn" är precis som oss vita västerländska människor som tror att det sättet vi lever på är otroligt eftersträvansvärt och att vi är så duktiga när vi åker ner till något land i Afrika för att "sprida kunskap". Vem har sagt att just vi har det rätta och bästa sättet att leva och tänka på? Precis som det har varit i alla århundranden, alla stackars minoriteter som har blivit undanskuffade av oss för att vi tror att vi är bäst och duktigast. Aborginerna i australien, indianerna i amerika och samerna i sverige för att bara nämna några. Det är hemskt och filmen visade detta på ett bra sätt tycker jag. Det går också att tänka att filmen är en modern tappning av Pocahontas. Det fanns mycket likheter. På tal om dessa minoriteter så tycker jag att alla som inte sett "Rabbit proof" borde ta och se den. Den är mycket bra tycker jag och ger en bra bild av aborginernas situation i Australien på 30-talet.
Jag och john pratade mycket om sånt där sen och även om funktionshindrade och deras situation. Vi säger att vi är normala och att den som t ex bara har ett ben är onormal. Vem har sagt att det är han som onormal och inte vi? Varför ska han anpassa sig så att han fungerar i det samhället som vi har byggt upp för oss för att vi tycker att det är vi som är duktigast och normalast. Varför ska han ändra på sig och skaffa protes för att anpassa sig till den "normala"(som vi kallar det) delen av samhället. Det är mer rätt att samhället passar sig efter honom, han måste kunna få vara vem han vill, vi kan inte döma denna person och tycka synd om honom för att han inte fick födas så "duktiga" som vi. På samma sätt som vi inte kan åka ner till en by i Afrika och lära dem hur de ska leva för att kunna få ett så bra liv som möjligt, vilket i vårt sammanhang alltid menas "så lika oss som möjligt". Det är fel för vi är inga överhuvuden som vet allt bäst. Verkligen inte. Det är förresten ofta normalitetsmallen som skapar mycket lidande, vilket är fel.
Åter till helgen. På söndagen tog vi det bara lugnt. Jag gjorde riktigt potatismos för att jag saknade det. Jag brukade alltid laga det till tanterna och gubbarna på jobbet i somras vilket alltid resulterade i att jag åt upp väldigt mycket själv. Nu var jag väldigt sugen på det så gjorde iordning det och fiskpinnar som låg långt in i frysen. Efter det bakade vi en väldigt kladdig kladdkaka med hackad mandel och kokos i. Det blev faktiskt väldigt gott. John åkte hem vid halv fyra och nu sitter jag här och samlar kraft för att orka ta tag i seminariet som jag knappt börjat på än. Jag ser inte fram emot att få lov att sitta uppe hela natten och skriva det men jag måste. Det är mitt eget fel som inte har pluggat mer i helgen som jag borde men det var inte direkt lockande när john var här. Det känns bättre att plugga när jag ändå är ensam. Men nu MÅSTE jag ta tag i det, klockan 9 är seminariet imorrn och då måste det vara klart.
Puss&kram
2010-01-31 @ 17:27:30 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
