En nyans av aska
Det är ett självuppoffrande minfält med motsträviga vindar mot verkligheten
det slår gnistor om marken när foten trampar fel.
Det går ett upptåg av djupa andetag i stundens grövre tankar
såren skapar hål, det mesta är borta och de vita barackerna visar upp sin fasad
Kroppens övre är undergivet men det undre är det översta lagret av det yttersta.
Hjärtat lämnar dig sist min vän, det lever kvar som en auktoritär känsla av ödesdigra uppoffringar.
Allt är borta men du lever kvar, i ett evigt livsflöde, en dag till.
/Josefin
2010-01-24 @ 01:51:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
