Fördomar och hemkärlek
Det var ett tag sen sist som jag uppdaterade bloggen. Har fått tillsägelse av min kära lilla Natta patta al´a grodan att jag måste skriva igen så det är bäst att jag gör det. :)
Jag är hemma i Umeå igen efter en underbar vecka i mitt kära lilla Enköping. Det är först nu när jag har fått en distans hemifrån som jag vet hur mycket jag egentligen trivs där. Norrland är fint och Umeå har sina fördelar men jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo här jämt. Det är skönt att kunna åka hem imellanåt. Vintrarna är alldeles för långa här uppe för det första, sen är det långt till allt roligt. Det går aldrig att komma bort från Umeå, det finns bara skog runt omkring. Det är 25 mil till närmst IKEA. Det är lustigt men det går IKEA-resor med buss härifrån Umeå. Ungefär som det går PRO-resor. Så storheten kring att åka till IKEA är enorm här. Jag hade ingen uppfattning alls om norrlänningar innan jag kom hit men mina fördomar har växt nått enormt sen dess. För det första så tror de att alla som bor nedanför gävle är stockholmsbor. Jag har aldrig känt mig som en stockholmare, jag är en bonnunge när jag kommer till Stockholm men eftersom Enköping ligger 8 mil från Stockholm är jag i princip en innerstadsbo för de som är födda och uppväxta i Norrland. Det innebär att jag måste försvara Stockholm när de pratar skit om den staden som de gör när de får tillfälle. Det känns som jag har fått en ökad förståelse för de personer som kommer hit till Sverige från ett annat land. Trots att jag bara har flyttat till Norrland så känns det som att de inte förstår hur läget ser ut där jag kommer ifrån, det känns som jag måste förklara. Jag har flera gånger fått frågan om hur det är att inte ha tillgång till skogen. Som om vi inte har skog hemma. En föreläsare som även han var ifrån norrlands inland beskrev hur de söder ifrån får lov att åka upp till Norrland för att jaga för att de inte har någon skog där. Jag visste inte att allt älg och rådjurskött jag har ätit i mina dar kom ifrån en skjuten älg på en djurpark. Enligt han och dem måste de ju vara så då. Men nej, vi har skog hemma och vi kan också plocka blåbär. Vi har älgar och vi behöver inte gå långt för att komma till skogen. Många blir även förvånade när jag berättar "han/hon bor på landet" om någon hemifrån. Vi har inte bara asfalt hemma, vi har många som får åka långt för att komma in till stan. Vi har mycket lantliga miljöer. Åter till min ökade förståelse för de som kommer hit från ett annat land. De känns som att de har väldigt svårt att kunna förklara att det faktiskt är mycket som är bra och fint med det land de är uppväxta i. Många svenskar har extrema födomar om hur de ser ut i exempelvis Somalia eller Libanon. Många av de som är fördomsfulla har inte ens varit där och då kan jag förstå frustrationen när de människorna berättar hur det är där och när de frågor korkade frågor. Många av de norrlänningar jag har pratat med har varit i Stockholm till och med ändå kan jag känna en frustration när de säger saker som bara låter dumt i mina öron.
Det är klart att jag har fördomar, det vet jag. Det är klart att inte alla från norrland ställer frågor om det finns skog söder ut och det är självklart att mina fördomar inte är sanna egentligen. Men det känns så.
Vissa personer klarar jag inte av att umgås med heller. Det är en person som jag känner lite halvt som halvt som inte fungerar i samhället. Jag brukar ha ett väldigt stort tålamod. Det går lätt att jobba i vården och det går att hantera de människor som brukar den. Men jag har otroligt svårt för den här människan. Denna ser ner på alla människor som inte beter sig på ett sätt som passar denne. Jag tycker det är svårt att hantera någon som inte kan acceptera olikheter. Människor tänker på olika sätt och så ser verkligheten ut. Den här personen som jag har svårt för ser allting negativt och så fort någon tänker något som går emot dennes eget sätt att tänka så blir denne arg och irriterad. Denne person har ingen emotionell intelligens, denne förstår inte hur man beter sig i en konstellation av flera människor. Det hör ihop med personen brist på tillit för andra människor och andras känslor. Jag trodde faktiskt inte att människan kunde vara så men den här personen bryr sig inte om någon blir ledsen eller känner obehag. Jag är rädd för att umgås med den här personen för jag blir jätterädd att bli likadan. Det är min allra störst rädsla just nu. Jag kan inte beskriva med ord hur den här personen är, jag märker att det jag skrivit inte beskriver denne på rätt sätt. Det finns tydligen inte ord nog för att visa på hur obehaglig den här människan är, det måste nog upplevas.
I samma skede som jag skriver det här nu fick jag ett sms av Nattis. Det gladde mig nått enormt. Det var som ett tecken på hur den här människan jag beskrev är ett undantag från mänskligheten. Nattis hjärta är jättestort, hon är motsatsen till det/den jag nyss försökte förklara. Hon BRYR sig och hennes emotionella intelligens är enorm.
Natta patta skrev till mig igår och undrade vad jag gjorde den 1-5 april. Hon hade tänkt komma upp då och jag blev jätteglad. Oturligt nog blir det nog så att jag åker hem då. Vi håller på med en uppsats som ska vara inlämnad den 7 april men vi ska försöka jobba på och bli klara till den sista mars. Om det blir så åker jag hem då. Men då får vi umgås när jag är hemma istället. :) Du är en otrolig bra vän Natta och jag älskar dig.
När jag var hemma i förra veckan var det fullt upp hela tiden. Jag var på en utflykt i Stockholm och kulturens hus med mamma, pappa, julia och johanna. Det var mysigt och roligt. Jag och John åkte hem till Natta och Dickan den kvällen för att käka lite Spicy hot-mat och titta på film, riktigt trevligt.
Jag hälsade på lilla Svea också. Hon var jättesöt och så liten att jag först inte vågade hålla i henne men det gick bra sen. Mormor och farmor var med.
Jag var med Nattis en dag också. Vi fikade och gick runt i vår JÄTTEstora stad :P Det var härligt att spendera tid med henne för vi brukar ha en tendens att inte hinna ses. Hon har sin pojkvän nere i skåne och det har ofta blivit så att hon är nere där när jag kommer hem. Vi var upp och hälsade på gummorna och gubbarna på Malin också. Det kändes som att det uppskattades och det kändes bra i kroppen när vi gick därifrån. Jag har saknat dem.
Jag och John var i skattmansö och åkte lite skidor dagen innan vi åkte hem. Det var skoj och jag bara måste få åka till Romme åtminstone innan snön försvinner för att åka lite mer.
Nu är jag hemma igen. Kom hem på morgonen i måndags. Det är aldrig roligt att komma tillbaka och jag får sån ångest i början innan jag har vant mig.
Ha det bra hörrni och förlåt för att inlägget blev så långt. 
Här är vi på kulturens hus, mamma, julia, Maud Olofsson, johanna och jag :)
2010-03-04 @ 10:54:52 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
