Josefin

Mulle

Nyligen var jag hemma på Widegatan och packade ihop lite saker ifrån mitt gamla rum, bland annat min älskade gula björn som jag fick på tivoli när jag drog i snöre. Rent idealmässigt är nog Mulle den fulaste björnen som finns men för mig tillgiver han trygghet.

Jag och John åker nämligen till Umeå i helgen. Jag ska få nycklar till lägenheten, Flintvägen 4 och ska passa på att försöka ta med mig så mycket som möjligt. Ska få träffa Sanna och Jessica också, vilket var evigheter sedan.

Nu ska jag göra iordning pepparkakadeg.

Nedan: Syster Greta.

För fulla skrivanden

Det rullar på. Skriver upplysningar enligt 6:20 2st FB.

Hembesök idag igen. Mänskliga relationer är viktigt, intressant.

En till sak.

Min mobil är kvar hemma idag. Den ville visst glömmas och stannade snällt på nattduksbordet.

Conclusion

De rika läkarna med miljardkvadratiska sociala kontaktnät får lättare andra länder att acceptera dem själva som möjliga föräldrar till barnen. Och det kan bli väldigt fel om det står med i din medgivandeutredning att du har en hund hemma eller för all del att du plockar svamp. Kulturella skillnader är intressanta och viktiga att förstå. Jag blir bara gladare och gladare för varje dag som går att jag har min kulturantropologikurs i bagaget. Den är livsviktig. För mig. Den har varit ett stöd, ett jättestöd under hela min utbildning. Än viktigare i den utbildningen jag faktiskt läser, där det är svårt att låta bli att prata om människor i fack. Tack.

Kan tipsa om en källa till min grundkunskap när jag är inne på kulturantropologin. Mikael Kurkiala. Googla.

Och den goda gärningen för alla dessa gatubarn som finns gör du inte, de finns inte med i något register och blir inte på något sätt aktuella för adoption då. De barn som blir adopterade är de barn som på något sätt redan har blivit omhändertagna, eventuellt via barnhem. Den faktan säger inte att barnhemsbarnen inte behöver ett hem utan den faktan säger snarare att det behövs starkare juridiska system runt om i världen.

Lunch.

Vita vägar och röda, klappande hjärtan

Det är kallt idag och jag har dubbla långkalsonger. Igår såg vi en bra film, Mr. Nobody. Vi har inte sett klart slutet än dock så recension får göras senare.

Efter bussens anländande till vår stad igår knallade jag in på Stjärnköp och vem står där inne mellan glödlampor och shampo? Jo, mormor. Älskade mormor. Jag var med henne och handlade, sen väntade jag med henne tills taxin kom. Det var ett fint välkomnande ur vardagslunken.

Nu ska jag arbeta. Med hjärnan och etiska dilemman. Med mitt allra starkase fokus på barnet.

Ska få en grundlig genomgång på hur arbetet med adoption fungerar sedan. Det blir intressant.


Inatt drömde jag föressten att jag red på en shetlandsponny. Det gick bra.

Lunchtradition

Det börjar faktiskt bli det nu. Jag och Malin. Malin och jag. Vi träffas utanför, mellan våra hus klockan 12. Sedan går vi till Kvarnen. Handlar mat. Sätter oss i praktikantrummet. Äter. Pratar, pratar, pratar.

Frusen morgon

Sitter på jobbet och försöker tina upp. Fanns ingen värme på bussen imorse.

Idag har jag handledning på förmiddagen och ett hembesök på eftermiddagen.

Godkväll gottfolk

Jag är omotiverad. Har skrivit ihop en halv sida, knappt det. Och som ni märker hittar jag hela tiden annat att göra som är mycket intressantare (just precis nu, aldrig annars).

Träffade föressten mumin för en fika i torsdags. Det var längesen sist men mycket trevligt.

Jag tycker helgerna går för fort också. Vardagen lunkar på. Jag har börjat sova som en gris på bussen, både under hemfärd och ditfärd. När jag vaknar halvligger jag oftast på den som sitter brevid, med halvöppen mun, dregel på halsduken och en undran över om hur högt jag egentligen snarkat. Men det är rätt fint att åka buss. En helt egen kultur som är hopfogad av människor som inte fick jobb närmare. Sen lär man känna varandra och kulturen blir än starkare. Det är nått visst med det där.

John slutar om några timmar. Förmodligen sover jag redan då men vaknar nog när dörrhandtaget trycks ner. Jag är väldigt lättväckt. Som pappa.

Perfekta jobbtider på Malin i jul föressten, på tal om ingenting. Juldagen: 16.30-20.30. Annandagen: 7-16. Dagen innan nyårsafton: 15-21. Tack för det Åsa och tack ob.

Nej. Nu ska jag lägga mig och läsa älskade Birro.
"När bussen for förbi såg jag in i packet och skakade lite roat på huvudet. När packet såg ut på idioten i regnet skakade de unisont och roat på sina huvuden de också"

Road

Pratade alldeles precis med Natta. Hon var sugen på att följa med på Umeå Open. Såg då att klara artister är: Håkan Hellström, Säkert! och Miss Li. Hur bra som helst ju.

Var bara tvungen att skriva det också. (pluggentusiasmen är obefintligt hög således)

Att dricka cola light och plugga

Vi hamnade i Hummelsta men inte i baren, det var stängt. Vi vände bilen, åkte tillbaka, köpte med oss pizza och käkade ändå. Svea är den sötaste som finns. Det är vetenskaplig fakta, helt rätt, bara en aning subjektivt. Kanske.

JAG VANN FÖRESSTEN IDAG!!! EN HINK MED VAROR I, PÅ TORGET. Jag blev nöjd. Jag vinner nämligen aldrig. Om det inte är något totalt onödigt. Förutom någon tia här och där har jag vunnit kanske max fyra gånger i mitt liv. Den största vinsten var ett gosedjursblåbär på en yoggitävling.

Ikväll sitter jag och försöker skriva examinationsuppgift ett. Jag är inte klar på långa vägar men försöker ta och komma någonstans nu.

Bild från julmarknadsfika igår.

Första advent, ljuset är tänt, första plåten har vi bränt

Vi går ut på vinterpromenad. Lussebullar bakade. John gjorde en snopp. Humorn är hög.

Vi ska senare till hummelstabaren och äta en "hejdå"-måltid. Jimmys ide.

Vi är för övrigt färdiga med pepparkakshuset.

Nelson tycker inte om när vi bakar. Han vill vara med och helst i centrum. Han klättrar på våra ben under bordet för att försöka ta sig upp.

Tjoohoo.

Julkul

John och jag försökte oss på ett starkt seriöst pepparkakshusprojekt. Ritade skisser och mätte upp. Det slutade med att vi härmade pepparkaksdelarna i det redan färdiggjorda förpackningarna som finns att köpa. Resultat återstår.

Idag var det julmarknad som gällde. Mysigt. Firade mina kära systrar sedan. 17 år. Som låten. De fick teaterbiljetter till Evigt ung-föreställningen utav mig. Tänkte att de skulle bli lite mer kulturella. Vi ska dit på torsdag. Mamma följer med.

Nu sitter jag på Widegatan igen. Har myskväll med familjen. 

Det är fredag idag

Fasiken vad skönt. Just exakt nu har jag dock meters långa svettfläckar ifrån armhålorna. Tur att jag har en svart tröja.

Ses!

Nelson

Denna lilla varelse är mycket älskvärd och omtyckt. 

 
 

 

Surprise

Hej. Nu börjar jag kanske, möjligen, måhända, eventuellt att blogga lite smått igen. Enbart för att nyfotat.se till ytan verkar vara en trevlig och genomtänkt sida men som efter ett tag visar sig helt okontaktbar. Det går nämligen inte att bli medlem på grund av tekniska angelägenheter.

Nu sitter jag på kontoret och drygar ut lunchrasten med några minuter till. Har gjort en lucka i min kalender idag där det står "skrivtid". Måste prioritera att skriva ikapp lite minnesanteckningar för att procapitera (som min handledare så fint uttrycker det) det senare. Prioritera att procapitera! Det blev nästan några slags honnörsord. Fast jag är ändå inte lagd åt det hållet, det administrativa hållet. Tycker människor är intressantare.

Senare ska lilla, söta, kära, älskade Malin och jag sitta nere i praktikantrummet och försöka ge varandra mer förståelse i frågorna till examinationsuppgift ett. Malin är bra. Otroligt bra. Jag är glad att hon finns.

I helgen var jag hos Johanna i Karlstad. Det var fint. Jag är glad att hon finns också.

Och Natta älsklingsplutt är sjuk. Jag önskar henne ett starkt medlidande "krya på dig" och hoppas att rösten återkommer inom snar framtid. Jag hörde aningar om adventsfika i helgen och det vill inte missas.

Nu hyser word sitt agg mot mig och ber mig fortsätta. I dessa vårdnadstvister. Dessa arma föräldrar som egentligen bara älskar, alldeles för mycket. Och dessa barn. Dessa älskade barn.

Ta det lugnt i det blivande snöovädret.

/Josefin