Betydelse
Jag pluggar vidare. Det går framåt. Tror jag. Ungefär nu hade jag vid en vanlig kurs tyckt att det vore ganska skönt att jag har kommit halvvägs på arbetet och försökt köra på för att få det klart, men så är inte läget. Att veta att det ligger två uppsatser till framför mig som måste tas itu med känns inte skönt. Inte någonstans.
Men jag får vara hemma. Och jag ska flytta till en tvåa tillsammans med John snart. Det är värt alla dessa timmar letandes i EBSCO och kurslitteratur med skrivandet i fokus.
Och jag ska inte klaga. Det finns så mycket elände och sorg. De här två dikterna skrev jag efter attacken på Utöja i somras.
Vedervärdigt
Minutiöst bedragande.
Livet togs ifrån av hatet.
Men kärleken omnämns.
Hos den vackra pojken. I den där kramen. Hos flickan med drömmar.
Låt de leva vidare. Tills det andra har tystnat.
Så kan vi bekämpa det onda.
Föralltid tillsammans.
Idag, inatt och imorgon.
Sorgearbete
Med en spricka. Med en tår. Med en klump av förtvivlan.
Igår dansade vi.
Idag gråter jag bara.
Jag minns det där fina, men bara som en skugga.
Som ligger här och gnager hål på täcket.
Det värmer inte alls längre.
Jag ropar. Jag skriker.
Vart är du? Och varför svarar du inte?
Andhämtningarna blir fler. Fast egentligen färre.
Maten är äcklig. Livet bestört. Förstört.
Men tack för kramarna.
När tiden faller in kanske jag kan säga det högre.
Till dess får ni tyda mina viskningar.
Hoppas ni hör.
2011-09-25 @ 14:25:40 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
