Längesen
Men vem vet, nu kanske jag sätter igång att skriva lite igen.
2011-08-25 @ 23:13:39 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Men vem vet, nu kanske jag sätter igång att skriva lite igen.
Det här är slutperiodens tid. Det dröjer inte länge tills det blir slutsignal. Umeå har varit bra och lärt mig mycket. Idag var det en kvinna här hemma och köpte mitt sängbord. Hon berättade om sina tankar om denna stad högt upp och långt ut. "Det finns alla slags människor i Umeå, helt blandat och det gör liksom ingenting. Det är därför jag valde att låta mina barn bo här, de skulle få inblick från olikheter för att kunna utveckla och lära sig." Så sa hon, den här kvinnan. Och så är det.
Jag kommer sakna Umeå när jag flyttar. Jag kommer sakna enkelheten. När jag flög till Enköping sist kände jag mig hemma bland folket på flygplanet. Jag kände mig hemma brevid den där lite småtjocka killen med skitiga händer, brevid de där paret som pratade om Ikea och Stochholms storhet och brevid tjejen som skulle sola från en skoter hela påsklovet. När jag gick av kände jag en samhörighet med dem. Det var vi, VI från Umeå i Stockholm.
I helgen väntar EPP, vinkväll och eventuell utgång. Grillning. Promenader. Det ska bli mysigt.
Älskade, fina flickor!
Det är vår i luften. Denna efterlängtade, älskade vår. Jag har aldrig längtat så mycket till vår och sommar som jag gjort denna vinter. Men nu är den på ljuvligt insprång vilket medför en dunst utav lyckotjut i magpartiet.
Idag har jag umgåtts med syster Stina, farmor och världens bästa lilla systerdotter. Jag är hemma i Enköping nämligen. Har varit här sen i tosdags. Nu sitter jag på Widegatan och väntar på rotmos.
Puss
Läget finns hela tiden. Men ytan tar överhand.
Det andra finns bara när vi väljer att se det.
Stänga av. Reagera. Trycka bort. Analysera.
Men det andra lever i sig själv. Där finns ingen pausknapp.
Sen definieras måltidens melodi.
Du som inte äter får skylla dig själv.
Vindlande glädje i rasets mitt.
Det utanför skiter vi i. Våra handleder är inte bärare ändå.
Köttets filé marineras med saffranskrydda.
Utanför luktar det ravioli på burk.
Jag slänger den sista saffranspåsen. Den behövdes inte.
Du tar slickepotten till konservburken. Det finns sås kvar.
För mig var middagen god. En samling kring silverbesticken.
Det var gröna fläckar på dina pastakuddar. Du åt inte.
Skyll dig själv.
Jag och Malin skriver c-uppsats om dagarna just nu. Denna eländiga c-uppsats.
Den 12 april åker jag och John till London. Den 12 april ska uppsatsen vara inlämnad och färdigställd. Den 12 april är efterlängtad. Så efterlängtad.
Idag var jag på afropowerdance. Jag hade glömt bort hur roligt det faktiskt är. Jag gillar rytmen av de afrikanska bongotrummorna som flödar ut ur högtalarna i takt med alla barfota fötter mot gymnastikgolvet. Jag blir glad av det och bestämde mig mitt i solrörelsen att gå på detta minst en gång i veckan.
Vi ses hörrni!
Såg precis att det är självklart att jag ska läsa de valbara kurserna i Stockholm i höst.
Kolla bara på adressen för socialhögskolan: Sveaplan, Sveavägen 160. :)
Hejs!
I Stockholm finner man statyer med avbildade kungar och Margaretha Krook. I Umeå finner man denna. En totalt främmande hemlös. Fina Umeå.
ifrån en kväll helgen!
Färger i en vind. Den låten är disneys svar på kulturantropologi. Jag älskar den. Förståelse skapar medmänsklighet och rättvisa. Tänk på det. Kanske våran moderata regering skulle behöva gå 30 hp antropologi de också?
Snart kommer John och senare ikväll vankas det riktiga trevligheter.
Ha en sjukt bra helg, det ska jag ha!
Såhär ser det ut just nu! Skypar med min älskade natta patta! :) Puss på dig!
En sån här vill jag ha. En sankt bernads hund. Dock inte nu. Men när livet är strukturerat.
För att du tycker att jag ska blogga och för att jag faktiskt gör det nu :) Jag älskar dig Natta, så jäkla mycket! Du är en helt underbar vän, utan dig skulle världen vara grå och ful! Du finns alltid där för mig om jag behöver och du ska veta att jag finns här för dig igenom allt, fint som fult och vid varje tidpunkt, alltid. När du mår dåligt så mår jag dåligt, när du mår bra så mår jag bra! Vi har känt varandra länge nu, sen vi var små veklingar i sexan och började på den stora västerledsskolan. Från den tiden fram till idag har det bildats massor, massor av minnen tillsammans. Minnen att skratta åt, minnen att gråta åt! Du är så jävla bra Natta! Du är verkligen det! Tvivla aldrig på det! Tack för den DU är!
<3
Jag är uppe och installerad i Umeå. Igår hade jag riktigt trevligt. Till att börja med kom Sanna och Malin hem till mig. Vi käkade pizza/rullkebab, spelade spel alá Malin och lyssnade på gamla, gamla, minnesfyllda låtar. Vi gick sen vidare till älskade Ö-viks-människorna som jag och Malin lärde känna i Uppsala. Mys. Mys. Mys. Efter det begav vi oss mot Corona där Jessica och hennes lillasyster befann sig. Tack för en trevlig kväll allihopa! :)
Nu är jag tillbaka i Norrland. Tänkte inte säga nått mer just nu utan istället visa några bilder på lägenheten.
Jag har haft en jättemysig kväll i fina vänners regi. Fina, fina vänner som jag kommer sakna som en gris när jag flyttar upp till Umeå. Vi åt god mat på vita elefanten och begav oss sedan vidare för att fika. Sammanfattningsvis kan jag uppge ett stort tack till samtliga inblandade för en härlig kväll.
Jag är blöt om byxorna. Av snö. Inte kiss.
Jag och John skottade undan snö från ingången och parkeringen. Grannarna blev betagna och trillade ut en och en för att hjälpa till. Nu är hela gården skottad och vi har haft en härlig stund tillsammans med våra älskade grannar. Hyresvärdarna var på besök hos föräldrarna så de var också med i hyresgästernas stora snöskottande. Roligt. Mysigt. Vänligt. Jag tycker om att bo här.
Hejs!
Det är dagen idag det. Jag och Nelson! Nelson och jag!
De här två är jävligt bra att ha!